Gåendet kan tyckas stadigare; coolingen tar sig iväg och promenerar själv mellan gunga och rutschkana, gunghäst och leksakslåda. Men trots det blir modet ibland kanske väl stort då benen nu vill springa men motoriken om kvällarna inte riktigt stämmer överrens. Då är det lätt att man står på näsan i ordets rätta bemärkelse. Skrubbsår på nästippen, blåmärke på kinden. Heja dig tjejen, fortsäät framåt!
C invigde i helgen höstskorna och gick iväg alldeles utmärkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar